Kung Ring med sin drottning till gästabud far,
på sjön står isen så spegelklar.

Far ej över isen, den främling sad'
han brister, för djupt är det kalla bad.

Kung drunknar icke så lätt, sad' Ring
den som är rädd kan gå sjön omkring.

Den främling blickar så mörk med hot,
han spänner stålsko i hast på fot.

Slädtravarn sätter med makt åstad,
han frustar lågor, han är så glad.

Sträck ut, skrek kungen,min travare god,
låt se om du är av Sleipners blod!

Det går som stormen går över sjön,
den gamle ej aktar sin drottnings bön.

Men stålskodd kämpe står heller ej still,
han far dem förbi så snart han vill.

Han ritar mång runa i isens famn,
skön Ingeborg åker över sitt namn.

Så ila de fram på den glatta ban,
men under dem lurar den falska Ran.

Hon stöter ett hål i sitt silvertak,
och släden ligger i öppen vak.

Skön Ingeborg var så blek på kind,
 då kommer den gäst som en virvelvind.

Han borrar sin stålsko i isen fast,
och griper i gångarns man med hast.

Då svänger han lätt med ett enda hopp,
båd' häst och släde på isen opp.

Det tag vill jag prisa, sad kungen fort,
ej Frithiof den starke det bättre gjort.

Så vände de åter till kungsgård om;
den främmande blev där tills våren kom."

As King Ring with his Queen rides to the feast,
On the lake lies the ice as a mirror floor.

Don't ride over the ice, said the stranger,
It will break, and deep is the cold bath.

A King doesn't drown so easily, said Ring,
He who is afraid can ride around the lake.

The stranger looks so threatening and dark
He fast puts steel shoes on his feet

The sleigh horse powerfully leaves
He cracks logs, he is so glad

Go! yelled the King, my good trotter,
Show that you're of Sleipnir's blood.

They go as the storm goes over the lake,
The old man neglects his Queen's pleas.

But the steel-shoed warrior doesn't stand still,
He passes them as fast as he wants.

He writes many a rune in the ice's lap,
And fair Ingeborg rides over her name.

So they hurry on the smooth track,
But under them awaits the false Ran.

She breaks a hole in her silver roof
And the sleigh lays in the open water.

Fair Ingeborg was so pale on her face,
Then comes the guest as fast as the wind.

He drills his steal shoe into the ice
And fast he grabs the horse's manes.

Then easily with but one jump
He swings horse and sleigh onto the ice.

I wish to praise this action, said the King fast
Fridthjof the Strong would not have done better

So they went back to the King's farm
The stranger stayed there till spring came